För nio år sedan när jag satt i ett beredningsråd och tittade på underlaget till ett kursinslag till lärarutbildningarna diskuterade vi inslag av att tala inför grupp. I underlaget hade de två lärarna som fått i uppdrag att se över inslaget använt sig av ordet kroppsspråk. En av mina invändningar till underlaget var att undvika ordet kroppsspråk i alla texter till lärare och studenter. Beredningsrådets ordförande svarade då att vi ju använder ordet kroppsspråk till vardag så det är väl inte konstigt. Då svarade jag att vår utbildning är forskningsbaserad och att vi ska ge våra studenter rätt begrepp eller mer precisa begrepp istället för vardagsbegrepp. Vår ambition är alltid att förfina och nyansera studenternas förståelse och professionalitet.
Det är inte rimligt att ibland välja vardagsbegrepp och ibland välja vetenskapliga begrepp. I fallet kroppsspråk är det inte bara ett vardagligt ord som vi ofta använder utan det är också ett intuitivt sett väldigt märkligt ord som antingen antyder att vi inte förstår vad ett språk är eller inte reflekterar över hur ordet är sammansatt.
Jag har nu valt att göra ett inlägg där jag reder ut varför ordet kroppsspråk är ett dåligt ord. Det ord jag istället förordar är ickeverbal kommunikation. Du som är tveksam till min rekommendation kan läsa mitt inlägg Heter det kroppsspråk eller ickeverbal kommunikation? och fundera lite på min slutsats.
Andra inlägg
- Mikael Jensen - ett personporträtt (AI-genererad)
- Oväntade möten med djur
- Lära svenska online
- Ny antologi: Lärarens ledarskap
- Vad ska jag vara mest nöjd med - högt IQ eller högt EQ?
- Ny bok: Ledarskap mitt i verksamheten
- Jämför och pressa priset på el, försäkringar och lån
- Tainted Love
- Postnord
- Bloggen är tre år