Jag har mött mängder av djur i mitt liv. Både tama och vilda. Flera av dessa möten har varit väntade, särskilt när jag har sökt mig till djur. Vissa har varit oväntade. Att stöta på en älg i en skog eller en huggorm på en stig är kanska inte så oväntat även om det är relativt ovanligt. Ett oväntat möte är när jag inte har letat efter ett visst djur och när det sker på en plats där jag inte väntar mig att möta djuret. Här nedan listar jag de fem mest oväntade mötena med djur. Jag börjar med plats fem och avslutar med plats ett där plats ett är mest oväntat.
5. En räv i Göteborgs östra centrum
Jag har stött på många rävar i mitt liv och några gånger har räven varit bara några meter bort. Det som gjorde just det här mötet speciellt var platsen men också räven i sig. Platsen var Göteborgs östra centrum längs med bilvägen mellan Redbergsplatsen och Munkebäckstorget. På vägen kör det bilar och bussar. Vid sidan av vägen kör spårvagnar. På andra sidan av vägen är det en bred gångbana där även cyklar får plats. På denna gångbana kommer en stor vacker räv travande bara någon meter ifrån mig och andra gående människor. Det verkar helt orädd. När jag tittade närmare på pälsen och svansen såg den ut att vara mycket välmående. Det kändes med andra ord inte som en desperat räv som var på jakt efter föda i människors soptunnor. Den verkade heller inte rädd och insåg att den hade hamnat på helt fel plats utan gick ganska bekymmerslöst i en bestämd riktning. Vad den var ute efter kan jag inte spekulera om men den brydde sig inte om varken gående människor eller fordon (inklusive en stor buss). För att sammanfatta det hela var det oväntat att stöta på en räv på den platsen, det var ett oväntat beteende hos räven och den var oväntat stor och välmående. En riktigt fin räv.
4. Delfiner utanför Hönö
För någon som aldrig har sett en delfin i den fria så räcker det i sig för att det ska vara oväntat och speciellt. Jag gjorde lite efterforskning och det visar sig att det förekommer i alla fall fyra delfinsorter längs västkusten. Därtill kan det ibland dyka upp någon mer ovanlig art. Av de fyra vanliga är öresvinet det som ser ut som man har sett på Kolmården eller andra definarier. Öresvinet har en ganska ljust grå färg och är det största av de fyra. De andra tre är mökt grå på ryggen och har ljusa fläckar på olika stället på kroppen. De är alla lite mindre. Dessa arter är vitnosdelfinen, sadeldelfinen och vitsidingen. Vilken av dessa tre som jag lyckades se på kanske 20 meters avstånd som minst vet jag inte då de är lika i flera avseenden. De var minst två delfiner till antalet, hade mörkt grå översida (rygg) och upplevdes som ganska små. En liten delfin kan uppskattningsvis vara 1.5 till 2 meter lång från nos till stjärtfena. De kom upp för att hämta luft och visade i övrigt inget intresse av att undersöka vad som fanns ovanför ytan.
Platsen för mötet var på Hönö som ligger i Göteborgs skärgård utanför Hisingen. Mer specifikt rörde det sig om naturreservatet Ersdalen (kallas också rödbergen) och den udde som heter Stora ärtholmen där det står en liten fyr. Lite längre västerut finns det en ö, Hönö huvud, med en fyr. Mellan dessa fyrar är det en farled för båtar. Med utblick från Stora ärtholmen syntes delfinerna simma norrut och söderut flera gånger.
3. Ett lodjur i landvetters skogar
Jag har bara sett ett lodjur i det fria en gång i livet. Det är ovanligt att se ett lodjur eftersom de sägs vara väldigt skygga. Att ha stött på ett lodjur är därför i sig en stor och oväntad upplevelse. Jag var barn och gick på en stig i utkanten av Landvetter. Det fanns hus några hundra meter bort men de gick inte att se från stigen. Jag gick med en kompis och vi pratade hela tiden. Därmed borde vi ha hörts på lång väg. Vi märker båda att något står på stigen några meter framför oss. Vi stannar till och inser båda att det är ett lodjur. Jag var liten så det kan ha påverkat upplevelse men jag minns det som att det var ett ganska stort lodjur. Den stod still och tittade på oss och vi stod still och tittade på den. Efter en stund, svårt att avgöra om det var två sekunder eller 20 sekunder, sprang den iväg. Jag hann aldrig blir rädd utan tog bara in vad jag såg. Det var en spännande känsla och jag var mycket upprymd när väl förtrollningen bröts. Det vill säga när lodjuret sprang iväg och jag insåg vad som hade hänt. Efter det mötet såg jag mig om på ett helt annat sätt när jag var i skogen.
2. Två grävlingar i det lilla samhället Kärna
Jag har stött på många grävlingar i mitt liv. Den största grävlingen jag har sett var på en grusväg utanför Nora. Det var sent på kvällen och jag satt i en bil. Jag fick puls och det berodde mest på att grävligen var så stor. Samtidigt finns det en del myter kring grävlingar som också gjorde mig lite skärrad. Efter det läste jag på om grävlingar och fick myter om grävlingar dementerade. De är sannolikt mer rädda för oss människor än vi behöver vara för grävlingarna. Man ska dock alltid ha respekt för vilda och djur och visa upp stor försiktighet.
Jag har sett grävlingar på mycket nära håll genom fönster. Då dyker bland annat tanken upp att de ska göra något otyg på tomten. Oftast letar de bara efter fallfrukt eller något annat ätligt. Det är dock något helt annat att stå öga mot öga med en grävling utomhus. En gång har en grävlig fått syn på mig från ca 20 meters avstånd och börjat galopera i riktning rakt mot mig. Det var naturligtvis en förvånande och lite lätt oroande situation. Den vek dock av två tre meter framför mig och slank in i ett betongrör i vägdiket.
Det mest oväntade mötet skedde i det lilla samhället Kärna i kungälvs kommun. Under en kvällspromenad hörs klapprande ljud mot asfalt. Det visar sig vara två grävlingar som springer, en före den andra, på en väg och deras klor låter mot det hårda underlaget. Troligtvis är de upptagna av varandra att de inte märker att de nästan springer rakt in i mig. Den första viker av precis innan den springer in i mig och den andra reagerar ungefär samtidigt och springer tillbaka i den riktning de kom ifrån. Jag hann inte bli rädd. Jag blev bara paff av vad jag fick uppleva. Allt gick väldigt fort.
Jag har aldrig sett två grävlingar i det fria samtidigt så det i sig var nytt och oväntat. Kanske var det just för att de var upptagna med varandra som de kom så nära. Närheten var också oväntad. I efterhand är jag bara glad över att jag fick uppleva denna jakt på nära håll. Grävlingar har en speciell kroppsrörelse när de springer och det var roligt att få se.
1. En bäver vid sidan av Mölndalsån i centrala Göteborg
Jag har många gånger i mitt liv gått längs med Mölndalsån mitt i Göteborg. Mölndalsån rinner bland annat bredvid Ullevi, Vallhallabadet, Gothia towers och Liseberg. Där har jag sett allt möjligt djurliv som råttor, paddor och fåglar. Ofta finns det någon flock med gräsänder i eller vid ån. En kväll, när jag är i höjd med vallhallabadet, tittar jag mot ån och precis vid vattnet står en bäver och äter på något. Jag stannar till och tittar efter för att se om det verkligen är en bäver. Det är lite mörkt så det är inte helt självklart att jag ser rätt. När jag tittat en stund tar jag upp mobilen och filmar. Det är i efterhand ingen tvekan om att det faktiskt var en bäver.
Med tanke på att jag aldrig har sett en vild bäver är det än mer överraskande att se en bäver mitt i Göteborg. Det var en märklig känsla. Mycket spännande. Efter en stund gick jag vidare medan bävern lugnt satt kvar och åt. Kort därefter sökte jag på nätet om det verkligen fanns andra vittnen till att se bäver i Mölndalsån. Tydligen har det gjorts enstaka iakttagelser men ingen i närheten av den platsen.
Rädd?
I inget av de fem mötena har jag varit särskilt rädd. Jag fick som jag beskrev ovan puls när jag såg den stora grävlingen. I övrigt hann jag inte bli rädd. Rädd har jag varit när jag har varit i en hage där det fanns en stor folkilsk tjur. Rädd var jag också när en grupp vildsvin började springa mot mig. För det mesta har naturupplevelser av de slag jag beskrivit ovan väckt andra känslor som förundran och glädje. Någonstans hoppas jag att man ska kunna ha den inställningen till den vilda natur vi har kvar.
Ingen blir väl direkt förvånad idag av att se rådjur och harar mitt inne i en större stad men det finns fortfarande upplevelser som kan förvåna. För mig var mötet med en bäver den största förvåningen.
