Att vara författare

Jag har fått fem böcker publicerade och sålda i flera tusen ex samt varit redaktör och skribent i fyra antologier. Det borde utan tvivel innebära att jag är författare. När man säger författare tänker de flesta på att man har skrivit en roman. Jag har inte skrivit någon roman utan ett flertal läroböcker som används i utbildningar vid högskolor och universitet.

Oavsett vilken sorts författare man är behöver man två saker:

  • Att kunna formulera sig väl i skrift och att ha utvecklat en egen "röst"
  • Att ha en eller flera idéer som man kan omsätta i bokform

När jag gick i högstadiet ansåg nog min svensklärare att jag saknade båda dessa sidor. Personligen ansåg jag att skolans undervisning var tråkig och inte utmanade mig på det sätt jag behövde utmanas. Vägen in i skrivandet gick via mitt intresse för musik. Jag spelade flera instrument och komponerade flera sånger. Till dessa sånger skrev jag texter och det var på den vägen jag fördjupade mitt skrivande. Jag skrev hundratals texter som, i vissa fall, tonsattes eller, i andra fall, bara blev liggande.

När jag hade läst några år vid Göteborgs universitet märkte jag att jag hade en viss fallenhet för att skriva uppsatser. Många verkade ha svårt för just den biten medan det var lätt för mig. Jag fick också mycket positiv återkoppling på det jag skrev.

Någonstans inom mig hade det funnits en dröm sedan tidig tjugoårsålder att bli författare. Jag provade att söka in på journalistutbildningen som krävde 1.6 på högskoleprovet. Det klarade jag med viss marginal. Därefter fick man genomgå ytterligare test. Jag klarade alla bra utom det sista. Det var ett tidsbegränsat test där man fick i uppgift att skriva en relativt fri text. Jag missade tyvärr att läsa igenom instruktionerna tillräckligt noga så jag lämnade in en för lång text vilket innebar att slutet, som jag hade filat på en lång stund, inte kom med. Texten blev med andra ord ganska banal utan det slut som hela texten byggdes upp mot. Jag antar att det blev ett antiklimax för den som läste och därmed var jag ute ur leken.

Numera kollar jag med en ordräknare så jag slipper några avgörande missar. Det är till viss hjälp att dessutom, när funktionen finns, kolla textens läsbarhetsindex (LIX). Testa själv så får du en bra uppfattning om hur ditt sätt att skriva fungerar. En tendens hos akademiker är att använda många långa ord och gärna långa meningar. Gör dig av med den vanan om du vill bredda din läsekrets. Du kan även testa denna text, alltså detta inlägg, som har ett högt läsbarhetsbetyg (5/5) för att se att jag har lärt mig en del under åren som författare.

När jag blev antagen till forskarutbildningen gick det bättre. Då fick jag fördjupa mig inom ett område, eller faktiskt flera områden, som jag sedan kunde skriva ingående och inlevelsefullt om. När jag hade avslutat min licentiatavhandling skickade jag in ett manusförslag till ett förlag och de nappade på min idé. Sedan när jag väl hade disputerat flöt det på med fler idéer och fler bokkontrakt. Inom den akademiska grenen är det en stor fördel att, förutom de två delarna som jag beskrev inledningsvis, ha fördjupade ämneskunskaper och en titel. Att vara doktor är lite av en garant för att man kan vara potentiellt intressant för en någorlunda stor läsekrets. Inte anade väl jag i tjugoårsåldern att jag skulle behöva doktorera för att kunna bli författare.

Nu framstår min väg mot författarskapet å ena sidan som att det tog en omväg och å andra sidan att det bara flöt på. För den som tror att det är lätt att bli och förbli författare kan jag berätta om en annan sida.

Jag har skrivit hela manus som inte har blivit accepterade av något förlag. Efter ett tag ger man upp. Jag har haft kontrakt på en bok eller flera som har varit väldigt svåra att färdigställa. Ibland har man skrivkramp. Ett manus som nästan var klart (bara förord krav) blev stulet. Jag hade både dator och USB-minne i min ryggsäck som blev stulen. Dessvärre hade jag ingen annan backup. Det var bara att skriva om hela manuset. Då blev jag allvarligt deppig. En hel helg låg jag och sörjde.

Nu när jag är aktiv med att skriva blogginlägg får jag utlopp för den del av skrivandet som jag gillar mest: att omsätta idéer till skrift. Det är en väldigt kreativ process för mig som jag upplever som starkt självbelönande. Själva görandet är alltså den största belöningen. När jag skriver blogginlägg blir det i huvudsak populärvetenskapliga texter. Ibland är det mot det skönlitterära hållet. När jag skrev en av mina uppsatser i pedgogik blev jag uppmanad att skriva som en reseskildring. Det passade mig ganska bra så det har jag förädlat sedan dess.

Den röst jag har som författare är avsiktligt lite torr. En akademiker skriver ganska torrt och jag vill framstå som en akademiker. Jag är väldigt bildad och vill att det ska lysa igenom. Samtidigt har jag en bildande ambition med mina texter vilket gör att jag anstränger mig för att texterna ska vara tillgängliga. De får med andra ord inte vara för tunga och torra utan relativt enkla och med en personlig skildring med exempel som andra kan känna igen sig i. Även om jag har vissa språkliga brister som hänger kvar sedan högstadietiden är jag mycket noga med att språket ska vara korrekt. När mina manus kommer till en språkgranskare brukar det inte bli så många kommentarer. Jag kan lätt jämföra med andra eftersom jag har varit redaktör för flera antologier där andra författare har fått mycket fler kommentarer vid språkgranskningen. Detta är lite av mitt signum och en andledning till att jag skriver. Jag gillar att leka med språket, för att göra det illustrativt, samtidigt som jag gillar att vara korrekt.

För dig som funderar på att bli publicerad som akademisk författare är mina tips:

  • skriv mycket
  • studera mycket
  • upptäck språkets möjligheter men var korrekt
  • optimera läsbarheten (använd LIX-test)
  • Hitta bra idéer som du strukterar väl innan du låter andra ta del av dem
  • Ge inte upp

Lycka till!

29 Mar 2019